Bangen

Johan satt på sängen med datorn i knät. Musiken dånade i hörlurarna men han hörde den ändå inte högt nog. Hur han än gjorde så smög sig Angelica upp i hans tankar, tillsammans med John.
"Vad var det som hände igår? Varför var John så nervös?"
    Johan hade hållit sig borta ifrån John hela dagen, rädd att förlora masken. Istället hade han ältat samma frågor i huvudet, även om han inte ville det. Han visste att John aldrig skulle gå bakom ryggen på honom. Eller? Utan att Johan märkte det, så hade han börjat gnissla tänder. Han la ner datorn på sängen och ställde sig upp. Han kunde fortfarande höra Skillet spela "One real thing" ifrån hörlurarna som låg kvar på sängen. Han stängde av musiken och gick till sin gitarr. Han tog upp den och satte sig på sängkanten igen och började spela. Han spelade så hårt att han kunde känna strängarna ända in i benet på fingrarna. Tonerna studsade på väggarna och fick fönstret att vibrera. Plötsligt hörde han knackande på dörren.
- Kom in. sa han men släppte inte gitarren.
    Dörren öppnades och in kom hans mamma.
- Hej. Du spelar högt idag. sa hon med ett leende. Är något på tok?
    Johan tittade snabbt upp på henne och svor tyst för sig själv över att hon kunde läsa honom som en öppen bok.
- Tjejproblem bara.
- Flickor huh? sa hon och satte sig bredvid honom på sängen.
    Johan fortsatte spela tyst. Inte för att vara oartig, utan bara för att han visste att hans mamma älskade höra honom spela. Hon hade sagt det flera gånger och tvingat honom spela för henne medan hon lagade mat.
- Vem är det som har fångat ditt hjärta då?
- Angelica heter hon. mumlade han fram.
    Han visste att det var meningslös att ljuga för henne, hon skulle ändå få reda på det på något annat sätt.
- Okej, vilket fint namn. Går hon i din klass?
- Jo. Hon är ny i klassen. fortsatte han mumla fram.
- Är hon söt då? viskade hon.
    Johan nickade försiktigt och låtsades att vara mer intresserad av det han spelade än vad hans mamma sa.
- Och du är rädd för att Erik ska ta henne ifrån dig?
    Johan skakade på huvudet.
- Inte Erik. viskade Johan.
    Hans mamma satt tyst och tittade på honom. Han fortsatte spela, men bytte låt till en av hennes favoriter, "Slipping through my fingers" av ABBA. Han kom ihåg hur hon hade tvingat honom att lära sig just den låten. Han spelade den på det långsamma, vackra sättet som hans mamma älskade. Hon suckade tyst och log mot honom.
- Han skulle aldrig göra något sådant så mot dig vet du.
    Johan stannade upp i sitt spelande en liten stund. Svalde och fortsatte.
- Jag vet. viskade han fram.
- Det är nog bara ett litet missförstånd ska du se.
- Jag hoppas det.  
- Om du är så orolig, så får du väl själv lägga in stöten innan någon annan gör det. sa hon.
    Johans fingrar blev stela och missade helt strängarna på gitarren så att hela tonen blev fel.
- Sånt ska inte mammor säga! utbrast han och rodnade lite.
    Hans mamma läppar bredde ut sig i ett stort leende.
- Men någon måste berätta det för dig. sa hon.
    Han började muttra saker som "omogen mamma" och "tonårsmorsa"
- Vet du om hon ska på festen i morgon? frågade hon nyfiket.
- Njaa.. jag tror det. sa han försiktigt och fortsatte spela där han slutade.
- Tror gör man i kyrkan. sa hon stöddigt. Men om hon kommer på festen vet du väl vad du ska göra, eller hur?
- Ehm.. jag tror det? sa han försiktigt.
    Hon suckade och fortsatte:
- Du måste prata med henne! Skapa en konversation vet du, få henne att skratta!
- Hur ska jag göra det?! utbrast han med en röst full av rädsla.
    Nu hade han helt slutat spela på gitarren.
- Du kan ju bjuda upp henne på dans kanske? sa hon och blinkade med det högra ögat.
Eller så kan du också sätta dig bredvid henne om hon sitter i soffan. Eller så kan du råka spilla lite öl på hennes tröja och hjälpa henne få bort det!
- Mamma! utbrast Johan. Inte kan jag spilla öl på hennes tröja! Den kan ju bli förstörd och då kommer hon hata mig!
    Hans mamma tittade skeptiskt på honom.
- Du behöver inte spilla hela din öl på henne vet du?
- Men.. men tänk om jag säger något dumt? Tänk om det är något mellan mina tänder när jag pratar med henne? Tänk om hon inte gillar mig? Tänk om..
- .. hon faktiskt gillar dig, men är för blyg själv för att säga någonting? fyllde hon i. Johan, jag har inte uppfostrat dig att tänka så mycket negativa tankar. Med den attityden kommer du ingen stans i livet.
- Och med din attityd så blir man en förälder vid 17 års ålder. viskade Johan.
- Å, det där kommer du få äta upp! sa hon och började kittla honom.
- Mamma! Akta gitarren! Akta Gitarren! skrattade han fram.
    Hon slutade kittla honom och sa istället:
- Och inte för att vara sådan, men jag tror inte du skäms över att ha en ung mamma.
- Nae. Det  gör jag ju inte. Men lite pinsamt är det när killarna i min egna ålder börjar prata om hur snygg du är.
- Jasså gör de? sa hon glatt.
    Johan himlade med ögonen och började spela på sin gitarr igen.
- Du vet att din mamma älskar dig. sa hon och gav honom en puss på kinden.
- Mamma! skrek Johan och puttade bort henne. Gå här ifrån!
- Okej okej, jag ska lämna dig ifred nu. sa hon och ställde sig upp.
- Tack så mycket.
    Hon tittade ner på sin son, justerade hans mössa och började gå mot dörren. När hon just skulle stänga igen den stack hon in huvudet igen och sa:
- Och Johan. Vad som än händer, gör inte din pappas misstag och kom ihåg kondomen.
- MAMMA! GÅ UT! skrek han och kastade kudden mot dörren.
    Hon stängde igen den och han kunde höra hennes skratt sakta försvinna in i köket.
- Varför ska hon vara så pinsam? mumlade han och började spela på "Summer of 69" av Bryan Adams.