Bangen

Johan tittade mot ytterdörren igen. Inget. Han suckade tyst för sig själv och tog en klunk av sin Carlsberg. Plötsligt kände han någon lägga sin arm runt hans axlar.
- Hur står det till här då? sa Erik.
    Johan kunde känna doften av alkohol komma ut ur hans mun.
- Jo, det är bara bra. Men du borde dra ner på spriten innan du tuppar av. sa John på andra sidan av Erik.
    Johan tittade på John.
"Hur kommer det sig att han alltid säger det jag tänkter?"
- Inte än. Inte än. svarade Erik och räckte sig efter Johans öl.
- Glöm. sa Johan och skakade av sig Erik arm.
- Men kom igen.. Va en kompis nu va? sa Erik och sträckte sig efter den igen.
- Nej! sa Johan och puttade lätt iväg honom.
- Fan vad elak du är. sa Erik och vinglade iväg.
    John och Johan tittade på varandra och skakade på huvudet.
- Kvällen har ju bara börjat. sa John och nickade mot klockan.
    Johan nickade.
- Var är din dricka då föresten? fråga han och försökte komma ihåg om han hade sett John komma med någon väska eller liknande.
- Nej, jag tror jag står över i kväll.
- Så du ska bli barnvakt istället? skrattade Johan fram och tog en till klunk.
- Du behöver ju alltid en barnvakt. sa John och låssades torka Johan runt munnen.
- Ge dig! sa Johan.
    John log mot honom och tog tillbaka sin hand.
- Men om du vill dricka, så kan du ju få köpa av mig sen vet du?
- Jo, jag vet. Egentligen väntar jag bara på att du är nog full så jag får spriten billigt av dig. sa John och lutade sig mot väggen.
- Vilken kompis. muttrade Johan.
    Han förde ölen till hans läppar igen och såg mot dörren.
"När kommer hon?" tänkte han.
- Är hon inte här än? fråga John tvärt.
    Johan skakade på huvudet och tog en stor klunk.
- Andas, hon kommer. sa John och klappade till han på axeln.
    Sen började han gå iväg mot köket.
- Vart ska du? frågade Johan.
- Toa.
- Fel håll. Det är ditåt.     
    Johan pekade till vänster om dem mot en avskild dörr.
- Åh, tack. sa John och vände sig ditåt.
    Johan såg hur John gick genom allt folk och tillslut kom fram till toan. Han såg hur dörren öppnandes och stängdes.

    Toto - "Africa" spelades i högtalarna och några oblyga människor hade börjat dansa till klassikern. Hur dom lyckades med det var ett mysterium för Johan. "Africa" skulle avnjutas hemma i vardagsrummet när man gör läxa, inte på fest! Johan tittade ner på sin burk, den var nästan helt tom.
"De här är den tredje på en halvtimme..." tänkte han och suckade.
    Hur skulle han någonsin ta mod till sig och gå fram och prata med Angelica? Visst att de gick i samma klass. Men vad skulle de prata om? Skolan? Johan lutade sig mot väggen och drack upp det sista ur ölburken.
"Men först måste hon komma." tänkte han och tittade mot ytterdörren igen.
    Inget. Han rättade på sig och började gå mot köket. Då tog någon tag i hans arm och han vände sig om. John tittade snällt, men samtidigt allvarligt på honom.
- Vart ska du? frågade han.
- Till köket, min öl är slut.
- Du borde ta det lugnt med ölen, annars kommer du bli helt packad.
    Johan ryckte på axlarna och fortsatte gå.
- Vill du verkligen att Angelica ska få ett dreglade fyllo efter sig ikväll? sa John allvarligt.
    Han svalde. John hade rätt, han borde skära ner på ölen. Han skulle ju visa sin bästa sida för henne i kväll! Inget annat. Även om det skulle dröja några öl till innan han började vingla som Erik.
- Bara en till. sa han.
- Okej, men drick inte upp den på några minuter den här gången.
    Johan nickade och fortsatte gå mot köket. Han såg sig om och såg att John inte följde efter, utan han hade stannat och satte sig ner på i en pall i det större rummet. Johan slängde burken i soporna som snart skulle vara överfull av matrester, papper och andra burkar. Han gick till kylskåpet och började räknade sina öl.
"..sex, sju, åtta och nio.. det var alla." tänkte han och tog en ifrån det öppnade sexpacket.
- Men vart är Felicia och Angelica egentligen? hörde han en ljus röst säga.
    Han tittade ut ur kylskåpet och såg Miriam och Amanda stå en bit bort med varsin cider. Även om det säkert var 5 meter bort, bland massa folk prat och hög musik kunde han höra deras konversation.  
"Hur mycket har de hunnit få i sig?"
- Jag sms:ade Felicia nyss. Hon sa att de inte var så långt borta. De hade fått något problem med Angelicas val av kläder. sa Miriam.
- Jasså? Hur kan det vara ett problem? frågade Amanda nyfiket.
- Jag vet inte. Kanske hade hon inga fina klänningar hemma hos sig så de var tvungna att fara till Felicia.
- Kanske så, eller..
    
"Så hon kommer snart." tänkte han medan han gick därifrån.
    Han gick in i det större rummet och kände hur han som svävade på rosa moln. "Angelica kommer snart."
    Han såg sig omkring och såg att John satt och pratade med Kim med ryggen vänd mot honom. Han log elakt och började smyga fram så tyst han kunde fram till honom. Sen när han var nära nog så böjde han sig fram över honom, lyfte snabbt upp hans tröja och la sin kalla öl mot hans mage.
- VAD I HELVETE! skrek John och hoppade upp.
    Johan skrattade glatt och släppte taget om honom. John vände sig om och tittade chockerat på honom.
"Rodnar han?" tänkte Johan fundersamt.
- Din lilla.. sa han och försökte hoppa över honom.
    Men Johan var snabbare och började springa genom mängden av folk. Han såg sig om och såg hur John följde efter honom. Han skrek till och ökade farten.
- Vänta tills jag får tag i dig! hörde hans Johns röst en bit bakom honom.
    Han kände adrenalinet i magen medan sprang upp för trappan.
"Vart ska jag nu?" tänkte han mellan andetagen och såg mot en dörr till höger om han. "Kims rum!"
    Han öppnade dörren och hörde i samma stund ett gällt skrik.
- AH! Förlåt! skrek Johan tillbaka och stängde snabbt igen dörren.
"Okej, INTE Kims rum." tänkte han och vände sig om.
- Nu har jag dig. sa John som stod just bakom honom.
"Shiit."
    John tog ölburken ifrån hans hand och log elakt. Johan log tillbaka och gjorde ett utfall mot trappan.
- Du ska ingenstans! sa John och tog tag runt midjan på honom.
    Johan försökte komma ifrån Johns grepp men allt var förgäves. Han var fast!
- KIM! Kom nu! skrek John ner för trappan.
    Johan tittade förvånat på John.
"Varför ska Kim komma?"
    Han hörde Kims snabba steg uppför trappan och såg sen när han kom upp att han hade något vitt i handen.
- Nej nej nej nej nej! Inte snö! Det är fusk! hojtade Johan och började slingra ännu mer i hopp att komma lös.
- Jag drar upp tröjan. sa John och började tog tag i den undre delen av Johans svarta Addidas tröja.
- Nejnejnej! skrek Johan.
- Du måste dra den högre. sa Kim som började känna av sparkarna som Johan gav honom med jämna mellanrum.
- Okej.
    Johan kände hur tröjan drogs nästan över bröstet på honom och hur en plötslig kyla pressades mot hans mage.
- DET ÄR KALLT!
    John och Kim skrattade högt och John släppte sitt grepp om Johan. Johan började hoppa runt för att bli av med så mycket snö som möjligt och utbrast:
- Det kom ner i kalsongerna!
    Vilket fick den omedelbara följden att Kim och John skrattade ännu mer.
- Fy fan för er killar! Hit med min öl! skrek Johan som drog till sig den oöppnade ölen och gick ner för trappan.
- Äcsh. Du bad om det. sa John och följde efter.
- Eller hur! instämde Kim.
- Det brukar låta så. muttrade Johan och öppnade sin öl. Föresten, Kim du får nog byta lakan i morgon.
- Va?! Herre Gud! utbrast Kim och sprang upp för trappan igen.
    
    När de kom ner från trappan så tittade Johan automatiskt mot dörren igen. Men fortfarande ingenting. Han suckade och satte sig i trappan.
- Hon har fortfarande inte kommit än. muttrade han medan han smuttade på sin öl.
- Jo det har hon. Hon står ju där borta. sa John och nickade till vänster om dem.
    Johan tittade upp och vände huvudet till vänster. Hans ögon spärrades upp och han kände hur hjärtat slog ett extra slag. Där stod hon, med ryggen mot dem och pratade med Felicia. Han kunde inte låta bli att låta ögonen vandra över hennes slanka kropp. Hon hade på sig en tunn vit klänning som räckte henne över knäna. Klänningen följde hennes former perfekt och man kunde nästan skymta hennes ljus rosa skinn under.
- Jäklar vilken klänning. viskade han.
- Den var snygg. sa John.
    Plötsligt vände hon sig om och tittade rakt på dem. Johan kunde skymta hennes blygsamma urringning innan han var tvungen att slå ner med blicken.
"Hur ska jag kunna prata med henne om hon klär sig så där?!" tänkte han.
    Då kände han en hand på sin axel och han tittade upp.
- Andas. De kommer att gå bra. sa John och log varmt mot honom.
    Johan nickade till svar och tittade bort till Angelica igen.
- De kommer ju hit! väste han till John och ställde sig upp. Vad ska jag göra?
- Ta det lugnt. Var bara dig själv. Gör ingen scen nu, de går ju trots allt bara några ifrån din klass eller hur?
- Helvete. De här kommer att gå åt skogen. viskade Johan tyst för sig själv.
    John slog lätt till han på ryggen.
- Glöm inte att andas. viskade han. Hejsan tjejer!
- Tja John och Johan. Vad står ni och viskar om? frågade Felicia och log mot dem.
- Inget speciellt. Vi sa bara att de spelar fel slags av musik för att vara en fest.
- Jasså? Jag tycker den är bra.
- Jodå. Men inte på fest. Eller hur Johan? sa John och tittade på honom.
    Han nickade tyst och tittade blygt på Angelica som stod halvt bakom Felicia.  John skakade nästan osynligt på huvudet och försökte byta samtalsämne.
- Men hur kommer det sig att ni är så sena? Klockan är nästan elva.
- Det är för att Angelica här hade lite problem att klä på sig.
- Felicia! utbrast Angelica och de kunde se hur hennes kinder färgades röda.
- Men det är ju mest bara roligt! Hör här, efter att vi har rotat igenom alla hennes miljoner av klänningar så hittade vi tillslut en hon kunde tänka sig ha i kväll.
- Du överdriver. Jag har inte miljoner klänningar. muttrade Angelica.
    Felicia ignorerande Angelica och fortsatte:
- Men sen när vi skulle äta, så lyckades hon få köttfärssås över hela klänningen så hennes mamma var tvungen att slänga den i tvätten. Så medan vi väntade på att klänningen skulle bli färdig tvättad så började vi sminka oss. Fast Angelica har tydligen inte sminkat sig så mycket förr. För ett tag såg hon ut som en av KIZZ medlemmarna nästan.
- Du överdriver igen! utbrast Angelica och blev alldeles röd i ansiktet.
- Så jag var ju tvungen att hjälpa henne. Men vi fick inte av allt smink så hon fick hoppa in i duschen och ta till skrubben. Sen så var jag tvungen att sminka henne, sätta upp hennes hår på nytt och torka klänningen med hårtork innan vi kunde fara iväg. Men visst blev hon söt?
    Felicia vände sig om och tog tag i Angelicas axlar. Med en lätt rörelse så tvingade hon Angelica att ställa sig framför henne. Angelicas kindben färgades illröda och hon stirrade ner i golvet.
- Nåå? sa Felicia otåligt.
- Du är duktig Felicia, hon ser jättesöt ut. sa John och log. Vad tycker du Johan?
    Johan kunde inte hålla blicken ifrån henne. Hon var så vacker. De klara ögonen lyste och hon hade några söta slingor som hängde ner över ansiktet.
- Hon är jättefin. viskade han fram.
- Du klara det här. viskade John tyst så bara Johan kunde höra honom.
    Högt sa han:
- Nej! Jag tror jag ska gå och ta mig en öl. Kommer snart.
    Innan Johan hann invända så var han redan borta.
"Satan John!" tänkte han och svalde. "Vad ska jag göra nu?"

- Ja, just ja! Vårt dricka, vart är det Angelica? frågade Felicia.
- Det ska väl vara i din väska i hallen?
- Okej! Då kommer jag snart!
    Innan Angelica hann invända var även Felicia borta.
"Tänk om han kommer tillbaka snart, vad ska jag gör då?" tänkte Angelica och rodnade lätt.
- Ä...är det inte kallt i den där? frågade Johan tyst.
    Hon tittade upp och såg på han. Han tog upp sin öl och drack en stor klunk.
- Nja, lite kanske. Men det är lugnt! Jag har en jacka om det behövs. sa hon och log.
- Det är ju bra.
    Det blev tyst igen. Johan tog en till klunk av sin öl och kände hur pulsen ökade.
"Förbannade tystnad" tänkte han.
- Jag kan inte förstå att du dricker den där smörjan. sa Angelica.
- Carlsberg är ju gott! sa han chockerat.
    Angelica tittade på honom med en skeptisk blick.
- Det smackar värre än piss! Ska det vara något så ska det vara Cola!
- Du brukar inte dricka så mycket eller?
- Nja, jag tycker inte om sprit smaken.
- Okej, då borde du testa cider eller likör eller något.
- Kanske. sa hon och tyckte på axlarna.
- Den är låten är ändå skön. sa Johan lite utsvävande.
- Det var den faktiskt, vilken är det?
- Jag vet inte faktiskt.
- Okej, men vad gillar du för musik som du vet om då? frågade Angelica och log mot honom.