Bangen

John satte sig upp i sängen och såg sig trött omkring. Han gäspade stort och la sig under täcket igen.
"Jag behöver inte kliva upp riktigt än, jag kan sussa lite." tänkte han trött och lät sig omslutas av täckets varma dun.
    Det hade blivit en sen kväll. Tankarna om Johan hade snurrat runt i skallen på honom, igen. Johan hade fått reda på att han hade varit med Angelica. Han skulle säkert börja tro massa saker och med all säkerhet vara arg på honom igen. John hade gått av och an i rummet. Tuggat sina fingrar blödiga igen och till och med bitit sönder kudden.
"Dumma Angelica! Kan hon inte förstå att visa saker ska vara en hemlig?" tänkte han och dök ner huvudet under täcket för att gömma sig undan tankarna som bubblade upp igen.
    Han hade försökt somna tidigt, för att gömma sig själv för sanningen. Men det hade misslyckats. Istället hade han vänt sig av och an i sängen, bytt ställning och håll. Suttit vid datorn en stund och stängt ner den. Druckit varm mjölk och räknat får. Han hade till och med lyssnat på EELS - "I need some sleep". Men inget hade funkat. Tankarna hade hela tiden kommit tillbaka och tuggat på honom inifrån. Klockan 03:20 så kom Alicia in och gav honom ett vitt piller.
- Vad är det här? hade han frågat.
- Sovpiller. Du stör mig med din dåliga musik. hade hon sagt och gått ut igen.
    Han hade granskat pillret, luktat på det, slickat på det innan han stoppade in det i munnen och svalde. 30 minuter senare hade han somnat. Eller, han antog det i alla fall för han kom inte ihåg något mer efteråt.
    Han vred på sig i sängen. Tankarna vandrade igenom de prov, läxförhör och lektioner som skulle eller hade varit under veckan. Till slut stannade hans tankar upp, festen hos Kim. Han var inte säker på om han ville fara. De festerna brukade alltid sluta illa. Några killar börjar slåss, någon tjej som gråter och vill hem, någon spyr på toan. Alltid samma gamla visa.
"Men... Johan ville jag skulle fara.." tänkte han och kände en lite fjäril fladdra till i magen på honom.
     John vände sig ännu en gång i sängen och lät ögonen vandra runt i rummet.
"Jag måste städa igen." tänkte han och suckade.
    Då fastnade hans blick på sin digitala väckarklocka. 09:37. Paniken steg hos han och han rusade upp.
- Satan! Jag kommer att bli sen! skrek han och sprang till garderoben.


- Oj vilket fint hus du har! utbrast Felicia när hon kom in igenom hallen.
- Tack så mycket. sa Angelica utsvävande.
    Hon tittade ner på sko hyllan. Där låg bara hennes gamla tränings skor och pappas sandaler. Annars var den tom. Men än kunde hon inte andas ut.
- Hallå? Är någon hemma? ropade hon.
    Inget svar. Hon visste att bandet hade lovat att inte vara hemma när hon hade besök över, men hon kunde aldrig vara säker. De galningarna kunde ju hitta på vad som helst.
- Var är ditt rum? frågade Felicia nyfiken och såg sig om.
- Jag kan visa dig. svarade hon och slet av sig skorna.
    Hon gick igenom den lilla korridoren och in i sitt rum. Felicia följde snabbt efter.
- Vilket gulligt rum! utbrast Felicia.
    Angelica mumlade något tillbaka och såg sig omkring i rummet. Hon tittade under sängen och bakom de vita gardinerna.
- Letar du efter något? frågade Felicia.
- Nej, egentligen inte. sa Angelica och satte sig på sängen.
"De är nog inte här ändå." tänkte hon och pustade ut.
- Angelica, kan du inte visa mig resten av huset innan vi gör oss redo för festen? bad Felicia.
- Ja, just de! De kan jag väl göra. sa Angelica och ställde sig snabbt upp igen. Kom så visar jag dig!
    Angelica gick runt och visade Felicia huset. Köket, tv-rummet, hennes föräldrars rum, altanen och badrummet.
- Vad är det här för rum? frågade Felicia när de kom fram till dörren längst in i huset.
- Det är bara min brors rum. Han är ute nu tillsammans med några kompisar. svarade Angelica.
- Jag visste inte du hade en bror! Hur gammal är han?
- 20 tror jag. svarade hon tveksamt medan hon började gå bort i från rummet.
    Felicia följde efter.
- Jasså? Vad heter han?
- Mattias.
    Angelica kände paniken stiga.
"– Är det hon om är syster till Mattias? Hon ser verkligen ut som en översittare.
- Ja, någon borde ta ner henne på marken." rösterna ekade i hennes huvud som höga skrik.
    Hon kände hur hennes plus ökade och hur hon började bli andfådd.
"Låt inte Felicia lista ut något."
- Mattias och Angelica, väldigt fina namn på barn tycker ja. sa Felicia och log.
    Plusen sjönk och andningen kom tillbaka.
    "Hon misstänker nog ingenting." tänkte hon och log.
- Det är mina föräldrars förtjänst. Men vad säger du, ska vi kasta oss över min garderob?
    Felicia nickade.

- Ska jag sätta på musik? frågade Felicia.
- Gör det du, du kan välja bland skivorna på hyllan.
    Angelica gick bort och öppnade upp garderobsdörren där alla hennes klänningar och kjolar var.
- Woow! Du har mycket musik av "The Message"!
- Jo, men de är ju ändå bra. sa Angelica försiktigt.
- Det har du rätt i! Du har typ bara original skivorna, du måste verkligen gilla dem!
    Angelica nickade samtidigt hon började stryka fingrarna på en av hennes ljusblåa klänningar. Hon hörde hur Felicia satte in en skiva i cd-spelaren och kunde sen höra hon hur Linda började spela på sitt keyboard.
- Jag älskar den här låten! sa Felicia och började gunga i takt till trummorna.
- Den är bra. sa Angelica tyst och fortsatte stirra in i garderoben.
- En sak som är så fult är att de flest bara lyssnar på dem för att sångaren sägs vara så himla snygg. suckade Felicia.
    Angelica vände sig om och tittade förvånat på henne.
- Tycker inte du att han är snygg? utropade hon.
- Nja, han är inte min typ. sa Felicia och ryckte på axlarna.
    Angelica fortsatte att titta på Felicia. Hon hade aldrig träffat någon som inte tyckte hennes bror inte var hennes "typ".
- Tycker du han är snygg eller? skrattade Felicia fram.
- Han ser väldigt bra ut, ja. svarade Angelica och satte sig på sängen bredvid Felicia.
- Skulle du tänka dig vara ihop med honom?
- Aldrig! skrek Angelica och började skratta.
- Det är det jag säger! Han ser bra ut men man vill bara inte vara ihop med han.
- Vem skulle du vilja vara ihop med då? fråga Angelica nyfiket.
- Basisten. svarade Felicia och rodnade lätt.
- TIM?! skrek Angelica. Är du seriös? Han är ju så..så.. kort?
    Felicia tittade ner i marken och blev allt rödare i ansiktet.
- Jag vet. Men när jag ser honom på scenen så blir jag helt till mig. Han har en sådan energi!
- Eller hur. mumlade Angelica.
    "Tänk om Tim får reda på det här! Han skulle med all säkerhet bli jätte mallig och börja puta fram med bröstet." tänkte Angelica.
- Du får inte säga det till någon! sa Felicia plötsligt.
    Angelica tittade förbluffat på henne.
"Come again?"
- Speciellt inte Miriam! Hon är en riktig skvallerkärring!
- O..Okej. stammade Angelica fram.
- Lovar du att inte säga det till någon? frågade Felicia.
    Angelica nickade till svar och tittade med stora ögon på Felicia.
- För jag menar, om du berättar för någon om Tim då kanske jag berättar om John. sa Felicia med ett elakt leende.
- Nej det får du inte! skrek Angelica och kände hur paniken växte.
    Felicia började skratta och fick fram något som liknade "Klart jag inte gör."
- Skräms inte så där! andades Angelica ut.
- Du vet jag bara skojade. sa Felicia och petade Angelica i midjan så hon hoppade till.
Nej, nu ska vi hitta några heta kläder som får John att börja dregla över dig.     
    Angelicas hacka flög ner i golvet och hennes ögon spärrades upp som tallrikar. Felicia började skrattade.
- Eller så ser vi vad vi vad vi hittar. sa hon och gick fram till garderoben.