Bangen

Hittade en kul liten serie stripp på internet.. den får en att tänka:
Gu va nice de e att vara tjej ändå ^^

I brist på annat, och behov att gömma mig ifrån mina läxor.. Ska jag skriva om min nya säng.


Jag har typ haft samma säng i mer än 7 år nu. Den är en helt vanlig 90s säng som är helt underbar! <3 Mjuk och lätt att somna i om man så vill!
Den sängen har alltid varit mig nära om hjärtat.. men tyvärr är den så jäkla liten! Man får inte plats med någonting i den! :O (någonting är = tre täcken, en nalle, tre kuddar, jag, datorn och kanske senare en pojkvän)
Så tyvärr måste jag överge den till min syster (som bygger visst ihop sängar) och ta över hennes säng. Den är STOR! Hur stor vet jag inte, men större än min förra i alla fall! Så nu får jag plats med allt, + lite till! (har dock inte testat med den där pojkvänsfrågan.. men de blir väl nått senare projekt xP)

Men sen har ju allting sina nackdelar.. sängen är hård som en jävla sten! Jag har inte kunnat sova ordentliget sen jag fick den! (det var visst bara två dagar sen men du förstår problemet va?) Till och med Amanda som var över idag klagade på hur mycket hårdare den här sängen var än min förra! Det är inte bra..

Jag saknar min säng.. :( Men samtidigt tänker jag inte byta :O Aldrig i livet! Jag vill ha det här utrymmet.. jag antar att det är bara att finna sig i det eller nått.. *suck*

Igår gjorde jag något dumt...

Jag gick hem ifrån Frida med Peter och Anton. Vi pratade och skojade hade trevligt. Sen så hade Anton så trevligt att han fällde mig och jag dog ner på marken. Efter att legat på den kyliga snön en liten stund så klev jag upp eftersom de andra lämnade mig, jag sprang ikapp dem och då sa peter:
- natalie, varför är du så brun på jackan?
Jag tittade på armen och såg att jag var alldeles mörkbrun.
- Jag vet inte. sa jag tveksamt och såg mig omkring på jackan, jag vet mer brun vid fickan och då kom jag på en sak.
- KAKAON!
Jag hade ju så klart en öppen kakao kartong i fickan (som varje normal människa har). Den hade blivit ifrån nästan full, till halvtom. Jag tog upp kartongen och gav den till anton. Nu var jag kakao - brun all over the budy liskom, och lukta gjorde jag också! Och så klart var ju inte det bara kakao i just den fickan, Ono! Mobilen var ju så klar där också. Så den blev ifrån silvet till brun och nu med dofta av just, ja, Kakao.
Så nu ligger min varma sköna jacka i tvätten för att kunna räddas, jag fick ta en dusch och mobilen har fortfarande kvar lite kakao på sig.. jag säger bara :

1 - 0 till Kakaon.

Idag var de spännanade :)
mitt under Svenska lektionen gick brandlarmet! Ingen övning eller nått! Det var på riktigt! :O fast ofc, tog man de lugnt, hämtade datorn (vissa hämntade jackan) och man gick ut och väntade i kylan.
Vi stod där inte så värst länge... 20 min max! sen fick vi gå in igen. Det blev inte värsta Die Hard action eller nått.. men de får duga!
http://vk.se/Article.jsp?article=245808
Andlendningen till branden var att någon hade tjuvrökt på toan och satt eld på papperskorgen.. Det är vad de sägs iaf. Jag Personligen tror att det var någon räddande ängel som satte eld på papperskorgen så att N07A skulle få slippa ha Lyrik :]


En anna bra (?) grej som jag har fått reda på idag är att det blir ca 6 minuters mer sol per dag! =D Det betyder, att på en vecka så blir det 42 minuter mer sol! Nästan en timme! På en månad blir det 186 minuter! 3,1 timmar mer sol!!!

Jag vet jag hade skoj ^^
Som nycker kan folk tro att man har tråkigt på fester, men där tar ni fel :) Jag hade mega skoj ^^ att tas upp av stämmningen kan få en att göra saker.. som får folk att tro man är lite på lyset. (a)

Tårtan vi åt var as god :D (eftersom de var jag och frida som bakade den!) jag har oxå en bild på den... men eftersom jag glömde min kamera hos Peter så får de bli senare.. :/  (buhu min kamera!!)

Hur många var vi där då? jag tror vi blev till ca 15 pers. i Peters lilla hus.. och hans mamma sov på övervåningen.. Hon är bane mig en annurlunda mamma :O jag vet min skulle aldrig gå med på något sånt.. så jag säger bara : Go Peters Mamma! Du är cool! ^^ (jag vet ju tyvärr inte vad hon heter, så de får bli Peters Mamma så länge :P)


Sen blir de lite konstigt nu.. tänk att lilla Peter är hela 18 år! Myndig och hela kalaset.. de är ganska otänkbart.. Nu är de inget angrepp mot Peter inte! Himel, han kan gott å väl vara 18! (specielt när han har glasögon på sig :S)
Men att sen Frida blir 18 om en månad.. sen Max.. och Anton.. Och Johannes.. (kan fortsätta så här en stund egentligen..) .. Och sen Jag! Natalie ! Kan jag bli 18?! Köra bil, få ansvar att göra vad jag vill, köpa ut öl (den kanske jag inte kommar använda då menmen..) osv! Himel, jag får svindel när jag tänker på det.. jag är ju fortfarande den lilla 16 - åriga Lantjäntan som försöker anpassa sig i staden... Och ibland tror jag, mentalt då, jag inte är äldre än 13-14.. :S så.. Tagga 18! xD

 

Angelica satte sig på en bänk i omklädningsrummet. Tjejerna stormade in i rummet och öppnade sina väskor. 

- Å Gud vilket lektion! sa Miriam trött.

- Du sa det! Det var as jobbigt. sa Anna som hade börjat ta sig av sig gymnastikkläderna.

- Jag tyckte det var riktigt kul! sa Felicia som hade satt sig på bänken en bit bort ifrån Angelica. Äntligen fick man ge den där Erik vad han förtjänande!

Tjejerna fortsatte sin livliga diskussion medan de bytte om. Alla utom Angelica som satt och bara lyssnade. Några tjejer gick in i dusch rummet och fortsatte prata, högt och tydligt. 

- Angelica, ska inte du duscha? frågade Felicia och tittade undrande på henne. 

- Jag behöver andas en stund. Det var ju en ganska ansträngande lektion. sa Angelica och log. 

Hon hatade att ljuga, speciellt för snälla Felicia. Ett gammalt välkänt hål började äta upp henne inifrån. Hon skakade på huvudet och koncentrerade tankarna på annat håll. 

Detta var den första gymnastiklektionen hon hade haft med klassen. Hon hade försökt undvika de lektionerna till fullo. Men att prägla på att man hade ont i benet, eller halsen funkade inte i längden. Lärarens blick sen förra lektionen hade sagt sitt. Hon var tvungen att vara med på den här lektionen. Och det hade varit kul. Hon var inte ett stort fan av innebandy, men här spelade det ingen roll. Alla hade varit schyssta och passat, hejat på varandra och hurrat när någon gjort mål. I alla fall tjejerna hade gjort så. Killarna är ju trots allt killar. 

"Undra varför Johan inte var med idag. Fast, han verkade ganska sliten i för sig." tänkte Angelica och såg sig omkring. 

Det var tomt i omklädningsrummet, alla tjejer hade visst dragit eller var i duschen. 

"Shit vad snabb dom var!" tänkte hon förbluffat och började långsamt ta av sig kläderna. Hon var noga med att täcka upp varje del av kroppen med sin handduk efter hon hade tagit av sig nått. 

Plötsligt kunde hon urskilja Miriams röst in i från duschrummet. 

- Har ni hört föresten? Det var jätte hemskt! Jag vet inte vilken skola det var på, men där hade visst en tjej blivit så mobbad att hon var tvungen att åka in på sjukhuset!

Angelica stelnade till. Hon kunde knappt andas längre. 

- Va?! Hur hade de hänt? hörde hon Amanda säga. 

- Ingen vet säkert. Men de sägs att några tjejer hade knuffat henne ner för en trapp!

- Va?! Kan man verkligen göra så?! utropade Anna. 

- Det verkar så. Men det var inte precis en engångs grej heller. De hade varit ganska grymma mot den där tjejen. De hade bland annat skurit henne med en liten kniv, gömt hennes kläder på idrotten och tagit hennes skor och så vidare.

Huvudet snurrade på Angelica. Minnena kom tillbaka. Ångesten, rädslan, smärtan. 

- Man kan ju nästan börja undra vad som skulle vara så fel med henne, om de höll på så där! sa Miriam. 

- Nu är du dum! Det är ju inte hennes fel fattar du väl. sa Anna.

- Det var inte så jag menade. sa Miriam bittert. 

Angelica hörde ingenting längre. Rummet snurrade. Fötterna hade förlorat sitt grepp om jorden. Det kändes som hennes mage vände sig ut och in i magen på henne. Väggen som hon hade förr sett på var nu bara nått ljusbrunt svagt ljus. Hon kände inte ens att handduken gled ner lite.

 

- Angelica. Mår du bra? hörde hon en avlägsen röst. 

Hon hörde inte ens vad hon själv svarade. Men hon kände två varma händer greppade tag om hennes axlar och tvingade henne att sätta sig ner. Långsamt, fick hon grepp om jorden igen. Hennes huvud slutade sakta snurra. Då hon kunde se klart igen tittade hon upp. Där satt Felicia, med håret uppsatt i en snodd och en handduk virad runt sig. 

- Mår du bra, Angelica? 

- J..ja då! svarade hon stammande. 

Felicia tittade misstänksamt på henne. 

- Du verkar inte okej. sa hon lent. 

Nu först märkte Angelica att det var tyst omkring dem. Inga röster kom längre ifrån duschrummet. 

- Vart är alla? frågade hon.

- De har gått till lektion. Du har ingen aning om hur länge du stod där va? 

- Klart jag har! sa Angelica nervöst. 

"Shit, inte nu. Låt henne inte få reda på det."

- Eller inte! Angelica, jag har ingen aning om vilken skola du kom ifrån. Men på den här skolan så står man inte och svajar i 20 minuter. 

Angelica blev tyst. Hon visste inte vad hon skulle säga. Hon visste inte att det hade tagit så lång tid. 

- Angelica. Är du tjejen som Miriam pratade om? Hon som blev mobbad? Jag såg att du ryckte till när hon började prata om det. Och efter det så har du bara svarat med mummel. 

Angelica såg upp i Felicias snälla ögon. Men tittade snabbt ner igen. Felicia fick ett hysteriskt skakande huvud som svar. 

- Förklara då hur du kan ha alla dessa sår? frågade Felicia med en tyst röst. 

Angelica tittade med fasa på hur långt ner handduken hade glidit. Båda hennes axlar, och ända ner till skuldra syntes det hud. Angelica drog snabbt upp handduken på rätt plats igen och tittade bort. Hon kunde inte andas längre. Hjärnan hade slutade fungera. Den enda tanken som snurrade var:

"Nu är det över, nu kommer hon få reda på det. Och då kommer hon berätta för alla och då börjar allting om igen!"

- jag vill inte det. viskade hon. 

- Vill inte vad? frågade Felicia försiktigt. 

- Det får inte hända igen. Jag klara inte av det! sa hon med lite högre röst. 

Felicia tittade på henne. Smekte henne tröstande på hennes egna axel. Hon annat ända sen i början att det var någonting speciellt med Angelica. Första gången hon hade sett henne i början av terminen så såg hon så liten ut. Som om allting på jorden var något farligt. Det var en av anledningarna hon hade börjat prata med henne. För hon såg så liten och ensam ut. 

- Vad än som har hänt, så kommer det inte hända igen okej? Här kommer ingen göra dig illa, Angelica. 

Angelica tittade upp på henne. Hon såg hur Angelicas ögon hade börjat tåras och hon darrade på underläppen. 

"Hur kan någon vara så elak mot den här tjejen?" tänkte Felicia och log ömt mot Angelica. 

Då brast det för Angelica och tårarna exploderade fram. Det var så länge sen någon, utan för familjen, hade sagt så snälla ord till henne. Hållit om henne och tröstat henne. Det blev för mycket på en gång. 

 

Tjejerna dök aldrig upp på lektionen efter idrotten. De blev sittandes i omklädningsrummet och pratade. De pratade om vad som hade hänt på Östra, om hur Angelica hade kommit sig ur det och hur hon nu kunde gå vidare. Men varför hon blev mobbad, sa hon aldrig. Trots allt, hon ville ju inte det skulle upprepas.

 

Slut på kap 14

Som sagt, idag hade vi Lyrik på svenskan.. vi fick läsa en dikt av en kvinna som skrev "korsrim". Den var inte så bra.. inte om man jämnför med en förslags dikt som va med i ett annat häfte vi fick.

"Balladen om den Kaxiga Myran."
Jag uppstämma vill min lyra, fast det blott är en gitarr
och berätta om en myra som gick ut att leta barr.
Ha gick ut i morgon diset, sen han druckit sig choklad
och försvann i lingonriset både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.

Ni kanske förstår vad jag menar ;P Om inte, så har jag iaf en länk till denna muntra, men dock även sorliga lilla ballad!
http://www.youtube.com/watch?v=j2vA_727ZNw
Dock har jag inte lyssnat på den, jag sitter ju trots allt på lektion. xD

Hej så länge!

Hjälp! 

Hej
jag är så trött att jag inte vet vad jag ska göra. min kropp är som död :O aldrig har jag tränat så här mycket!!
först fyspas på lektionen igår, trodde jag skulle dö på riktigt.. men jag tyckts överleft.
sen snowboard idag. dock ångrar jag inte det! vilken back! jag tror jag blev på nyttförälskad :]
amanda och jag äger i backen säger jag bara ;P vi och våra. . . lekar..

dagens citat:
(vi kör gissningsleken, där man ska ta reda på va den andra tänker på)
Jag : Man uppskattar den mest när den är frame.
Amanda: Det kan inte vara stånd va?
(jag tänkte på sol...)


Jag har oxå varit med på julbord idag :) det var gott, kan ej äta nått mer . :)

Livet är underbart! ^.^

Det är jätte fint väder idag, man måste nästan ut.. om man nu orkade. jag e ju för lat för sådana bedrifter :]

Jag tänkte börja berätta vad som hände igår kväll!

Det finns absolut inget att göra på en söndag.. förutom plugga eller spela spel typ :S

Plugga strök jag innan.. ja innan jag vaknade i morse. jag vill inte plugga :'(
Spela spel fick duga.. fram till nu. Jävla cp bana jag dör ju bara hela tiden :(

så nu då?
Visst, jag har vart med frida på stan en snabbis och käkat pommes.. (mmm..pommes :])
Och det är Kallt! bane mig! man svimmar nästan i kylan.. jag fryser fortfarande.. :S och jag var ute för en timme sen.. (mhm, dåligt med blodcirkulation? har jag börjat smyg röka utan att jag vet om de? Går de? ingen aning)

Oj vad jag tjattrat! om meningslösa saker också.. fast.. va annars ska man skriva om?


Jag, Frida, Anton och en Sigrid såg film igår :) en bra å en dålig xP
Först ut: Funny Games

Bra film. Sätter sig på hjärnan :O om de inte vore för de ENORMT långa klippen, så skulle den få en femma! :D
Trailern: http://www.youtube.com/watch?v=Ec-70W_K77U
(Michael Pitt är grymt söt i den här filmen :] synd han är pyckpat..)

Sen såg vi: BlackOut

Ucsh! bara dålig! helt ärligt, man blev äcklad, och lessen.. jag var tvungen att hitta på ett nytt slut för att få den lite bra. .nej se den inte. Jag ska inte ens lägga upp trailern på den! SÅ dålig va den!!


aja, nu ska jag hänga tvätt.. skojskoj....... hejdå !

Honey! I'm Hoooome! (inriktat speciellt till frida)

aldrigaldrig ska jag lämna härliga umeå igen! nejnjenjnejnejenjefdhvsdohfhds ! NEJ xD jag hatar att flyga.. vi var typ tvugna att sitta på varnadra i 14 timmar !! Man kunde känna hur folk andades.. creepy shit I know.

Det enda jag har gjort dessa 14 timmar i mit liv (som jag aldrig får igen) är att ha läst min underbara bok (mitt hopp i mörkret) . ,sovit". (= jag har legat och vänt mig fram och tillbaka ihop om att kunna sitta bra nog för att sova) och har allmänt fått lite panik. Ni vet, sånt man får när man är i ett trångt rum och väggarna går emot en?


Ne blä! nu vill jag bara sova i min super sköna, varma säng och inte gå upp på mkt mkt länge ^^


(klagaklagaklaga) jag kanske her upp bilderna imorgon :)