Bangen

Jag såg mig omkring, vart jag än tittade var det som en gråvit tjock dimma. Jag sträckte upp handen, men dimman var så tjock att jag inte kunde se den.
"Var sjutton är jag?" tänkte jag.
Jag satte mig ner och kände på marken. Den var liksom hård och kall, men jag kunde inte bestämma vilket material det kunde vara. För hårt för att vara trä, för slätt för att vara sten.
- Ehm, vad gör du egentligen?
Jag hajade till av rösten, vart kom den ifrån? Jag ställde mig upp och såg mig omkring, men på grund av den förbannade dimman, så såg jag inte vart, eller vem rösten tillhörde.
- Skulle bara kolla vad jag står på.
- Spelar de verkligen så stor roll?
- Ja! Jag vill veta vart jag är!
Jag vet inte vad de var, men den där rösten irriterade mig! Den lät som om vad jag ville inte gjorde så mycket. Jag kunde inte heller bestämma om det var en tjej eller kille, rösten verkade tillhöra ett litet barn. Vilket gjorde mig ännu mer irriterad! Ingen snorunge ska kunna bestämma över mig!
- Som om de spelar någon roll. Du prioriterar verkligen fel saker här i livet. suckade rösten.
- Som om du vet vad som är viktigt i mitt liv! Visa dig, jag vill se vem jag pratar med.
- Tyvärr kan jag inte visa mig, inte ännu.
- Va fan..
- Svär inte är du snäll.
- Sluta bestäm vad jag ska göra snorunge! skrek jag ut.
Jag kunde plötsligt höra hur någon började små skratta.
- Vad skrattar du åt?!
- Du är exakt den samma Johan. sa rösten glatt.
Jag stelnade till, hur visste rösten vad jag hette?
- Jag känner dig, därför kan jag ditt namn. Och föresten är jag inget litet barn, jag är till och med äldre än dig! Och jag är faktiskt en kille, tack så mycket.
Jag kände hur jag började bli yr, kunde han läsa tankar också?
- Visst är de lite väl uppenbart om jag svara ja på de?
- Sluta kaxiga din jävel..
- Snälla, svär inte.
- Visst visst. muttrade jag och satte mig ner på de kalla golvet.
- Sura inte nu. Vi måste prata förstår du.
- Om vadå?
- Det är just det, du har verkligen inte fattat någonting. Ser du inte vad som händer runt omkring dig?
- Vad menar du? frågade jag misstänksam.
- Du förstår vad jag menar. Det är dags att inse de.
- Inse vad då? sa jag.
Nu började jag bli riktigt arg. Vad skulle jag ha börjat inse?
- Vad som händer omkring dig! Vem som egentligen gillar vem..
- Vad menar du? Sluta prata så förbannat jobbigt!
- Svär inte.
- Jag svär hur jävla mycket jag vill.
- Snälla sluta..
- Fan heller! Din jävla skit hög, varför skulle jag sluta svära? För i helvete, vad skulle jag ha sett? Vad då "Vem som egentligen gillar vem..." Va är de för jävla skit snack?!
- sluta..
Rösten började långsamt försvinna som om man sänkte volymen på stereon.
- Jag slutar inte för ens du har förklarat för mig vad du menar!
- det är det jag förs....

Johan vaknade så häftigt upp att han satte sig upp och fick säng lampan i huvudet.
- Aj som i helvetet!
Han gned handen mot pannan och mumlade alla värdens svordomar i en liten ramsa. Han gav en snabb blick mot klockan. 03:42, han skulle vakna om några få timmar..
"Vad sjutton drömde jag om egentligen?" tänkte han och la försiktigt ner huvudet mot kudden.
Han försökte minnas, men allt han kom ihåg var en besvärlig liten barnröst som hela tiden sa åt honom att sluta svära. Sen var det en mening som han klart och tydligt kunde minnas. "Vem som egentligen gillar vem.."
"Vad skulle det betyda egentligen?" tänkte han innan han somnade om igen.