Bangen

Johan såg sig omkring i salen, han kunde se Kim och Johannes som hade börjat kasta bollen på korgen, han kunde se hur Erik knöt sina skor extra hårt på en bänk lite längre bort och hur tjejerna i klassen satt och pratade på läktaren. Men vart var John? Han tittade på sin klocka, den var 10 över. John brukar inte vara sen.
- Ska vi lira då? sa Erik högt.
- Men John har ju inte kommit än. sa Johan.
- Han får väl hoppa in när han kommer. sa Kim och ryckte på axlarna.
- Jo, de får han väl.
Johan tittade på dörren. Vart var John? Det kändes inte rätt att börja utan honom.
- Okej, vad ska vi ha för lag då? sa Erik och räknade snabbt hur många de var.
- Äcsh, vi delar bara rätt över så här, sa Felicia och la sin arm emellan Johannes och Erik. De som är på den sidan gör mål där och de som är på den här sidan gör mål där. Fatta?
-  Okej, ska vi spela då? sa Kim och log.
John tittade runt för att se vilka han kom i samma lag med. Det var han, Erik, Felicia och Anna. Erik hade redan ställt sig för att ta uppskjutet. Johan ställde sig en liten bit därifrån och väntade på att bollen skulle komma mot honom. På andra sidan så kunde han se henne, den nya tjejen! Han hade inte lagt märke till henne förens nu. Hon stod och försökte få grepp om tillvaron när Erik och Kim hoppade efter bollen. Eftersom som att Erik var längre än Kim så fick han bollen. Bollen gick till Miriam som tog emot den och gjorde ett försök att dribbla, men Kim kom springandes mot henne och hon passade snabbt till Felicia. Johan tvingade sig själv att sluta titta på den nya tjejen utanbörjade följa efter Felicia som var snabb som en liten vessla på plan. Men när Johannes blockade henne så hade hon inget annat val än att passa till Johan. Johan började snabb springa mot korgen och skulle just kasta iväg bollen när helt plötsligt hon stod framför honom. Han blev så chockad över att hon hade kommit upp så fort att han totalt missade korgen och bollen studsade iväg till Amanda.
- Du kan ju inte ställa dig i vägen. sa Johan och tittade på henne.
- Klart jag kan, du såg väl? sa hon innan hon sprang iväg för att hjälpa Amanda.
Johan var som ställd, men han följde efter henne. Vad var det där för en liten kaxig tjej? Hans hjärta pumpade blod fortare och fortare samtidigt han såg henne på planen. Han såg henne finta bort Erik och gjorde mål. Nu blev det Eriks tur att titta med munnen på vigavel, även Johan var som bort blåst, fick tjejer verkligen vara så bra på basket?
- Snyggt gjort Angelica! skrek Miriam.
”Så det var det hon hette” tänkte Johan och log.
- Johan! skrek Erik och kastade bollen till honom.
Johan vaknade upp ur sina tankar och fångade snabbt bollen. Han började små springa upp mot mål och såg att han hade både Felicia och Erik bakom sig. Plötsligt så stod Johannes framför honom och blockade hans väg.
- Felicia! sa han och passade bollen till henne.
Men i luften så hoppade den nya tjejen upp och tog den! Vad var det med den tjejen?! Johan började springa efter henne för att försöka ta bollen ifrån henne. Efter som han hade längre ben än henne var han snabbt ikapp henne och ställde sig i hennes väg. Hon tittade upp på honom och började se sig omkring.
- Är jag i vägen? sa han och försökte ta bollen av henne.
- Egentligen inte. sa hon och log, sen hoppade hon och kastade på korgen, och träffade!
Johan tittade först på korgen, sen på henne. Hur var det möjligt?
- Jäklar vilket skott!
Johan vände sig om för att se vart rösten kom ifrån. Där borta i dörröppningen stod John och log.
- Fan va du är sen! Tjejerna håller på att slå oss sönder! sa Erik och log mot honom.
Johan började gå mot John, men på vägen dit kunde han inte låta bli att vända sig om och titta på henne en gång till. Hon stod där och drog foten efter golvet. Men, visst rodnade hon?

John satte sig ner på bänken för att hämta andan en stund.
- Helvete vad den där tjejen kan spela! utbrast han mellan andetagen.
- Det var nått man inte visst i alla fall. sa Johan som hade satt sig bredvid honom.
- Verkligen inte! Så liten hon är.. sa Erik och dundrade ner bredvid Johan.
- Men snygg är hon i alla fall.
John tittade på Johan som log samtidigt han iakttog den nya tjejen på avstånd. Erik följde Johans exempel och tittade på henne.
- Jodå, snygg är hon.
John satt tyst och tittade först på Erik och Johan, sen svepte han iväg blicken bort till den nya tjejen som stod vid Felicia och resten av tjejgänget och pratade. Han tittade på hennes lilla kropp, han granskade henne från topp till tå. Han tittade på hennes smala midja, lilla rumpa och hennes bröst. Han blundade en liten stund och föreställde sig henne framför sig, fast nu naken. Varför blev han inte kåt av det där?!

- Du, Angelica! Vänta!
Hon vände sig om och såg Felicia sprang bakom henne. Hon väntade på att hon skulle komma ikapp.
- Ska du ner på stan? frågade Felicia när hon hade kommit fram.
- Jo, det ska jag. Vadå då?
- Då kan vi göra sällskap! sa Felicia och började gå mot busskuren.
Angelica följde efter henne och la ner sina kalla händer i fickorna.
- Föresten! Varför har du inte sagt att du är as bra på basket?!
Angelica kände att hennes kinder hettade till.
- Vet inte. Trodde väl inte att jag var så bra. svarade hon.
- Men kom igen nu! Du ägde sönder killarna! Till och med Erik tappade hackan!
Felicia tittade på henne och log. Angelica log tillbaka. Hon kände hur det värmdes inombords. Det var allt bra länge sen någon gav henne så fina komplimanger. Plötsligt såg hon sin chans och frågade:
- Du föresten, vem var killen som kom in efter ett tag?
- John? Han är en kille ifrån naturklassen. Han är typ Johans kompis.
- Jaha! Då förstår jag. Han var ganska duktig på basket.
- Eller hur! Han är ju så jävla lång att han kan ju gå över än om han så vill!
Felicia fortsatte babbla om basketen men Angelica var redan i andra tankar.
“Så det är John han heter.” tänkte hon och log för sig själv.