Bangen

Johan satt i sin fåtölj och spelade slumpvisst olika låtar på sin gitarr. Det var en svart Ibanez, akustisk stålsträngad. Han hade jobbat en hel sommar för att få ihop pengarna till den. Hans pappa hade lärt honom spela på den. Fast, alla olika slags av tabs och låttexter hade han hittat på Internet. När han hade råd, så skulle han köpa en elgitarr också. Bara för att få de häftiga sounden som man inte får av en akustisk. Samtidigt han spelade tittade han runt i rummet. Det var någon slags av tomhet runt omkring honom. John hade gått hem för länge sen med löfte att tvätta rent kläderna och ge tillbaka de senast imorgon. Johan ställde ifrån sig gitarren och gick för att sätta på en cd skiva. Skillet - Alien yuoth fick duga. Han hörde musiken komma ut ur högtalarna. Han la sig ner i sängen och tittade upp i taket. Han tänkte på den nya tjejen. Hon med det blonda, långa håret och de ljusblåa ögonen. Hennes namn hade han inte fått reda på än. Men tids nog, skulle han få reda på det. Hon hade ju lett mot honom idag, ett blygsamt litet leende. Det var det som hade fått honom att haja till, hon hade ett väldigt vacker leende, den saken var säker. Han försökte drömma sig bort till hennes vackra läppar och underbara kropp. Men det var något som störde honom, hela tiden han försökte få upp hennes ansikte kom Johns fundersamma ansikte upp. John hade lång tid på sig att svara på en sån enkel fråga, sen att hans ragg var Jenny chockade honom. John hade ibland klagat på hur hon hela tiden skulle visa sig så jävla bra, hade liksom inga gränser. Men nu duger hon visst till att knulla med! Nej, John var ett olöst mysterium för Johan. Det hade varit så enda sen de gick på dagis, när de träffades för första gången. Johan skulle aldrig kunna glömma den dagen. När några äldre killarna slog han och kallade honom elaka ord så kom John dit, och sa åt dem att sluta. Visst funkade det inte, killarna som slog på Johan var både äldre och större än John, så de började ju slå även honom. Men sen, när fröknarna och lärarna hade kommit och satt stop för det och de satt i lärarrummet och fått sina sår omplåstrade och en klubba sa John:
- Jag heter John, vad heter du?
- Jag heter Johan.
- Då tycker jag, att vi ska bli kompisar eftersom vi redan har nästan samma namn.
Sen hade det varit de två, John och Johan. Men varför John hade gått in och försvarat Johan, hade aldrig han fått veta. Det var John, hans mystiska vän.

- Helvetes jävla skit! viskade John samtidigt som de varma vatten föll ner mot hans nakna kropp.
Nu hade lyckats fixa till ännu en lögn. Helvete heller att han skulle ligga med det jävla fanet! Varför sa han Jenny av alla? Han stod inte ens ut att vara med henne! Varför kunde han bara inte säga sanningen?
- För du är för feg. viskade han. För feg för att förlora honom som vän.
I två år nu hade han hållit sin hemlighet gömd. Inte ens hans egen morsa visste att han var bög, ännu mindre att han var kär i Johan! Fast han visst att de aldrig kunde bli de två. Johan var ju inte lagd så, hur mycket han än önskade det. John stängde av vattnet, tog en handduk ifrån en krok och torkade snabbt igenom sitt hår med den samtidigt han gick mot badrumsspegeln. Han tittade upp och möte ett par två ljusblåa ögon. Han tittade på sitt rufsiga hår och suckade, att de aldrig kunde vara.. som Johans? Även om Johan gömde sitt hår under en mössa hela tiden, var Johans hår helt underbart! Ibland kunde John inte låta bli att dra av honom mössan och rufsa till det ordentligt, bara för att få känna på det. Det var så härligt tjockt och mjukt. Inte som hans eget tunna tråkiga hår. Han virrade handduken runt höften och gick ut i hallen.
- Du bara måste komma ut badrummet så där?
Han vände sig om och såg sin lilla syster hålla för ögonen på sig själv samtidigt hennes kompisar stod och fnittrade bakom.
- Bättre de än utan handduk va?
Han gick snabbt mot sitt rum. Han orkade inte lyssna på sin systers fnitter och kommentarer, ännu mindre hennes kompisars! Han gick mot garderoben och drog på sig ett par kalsonger och ett par jens. Någon t-shirt orkade han inte med just nu. Han satte sig ner i sängen och tittade in i väggen. Plötsligt fångade hans ögon upp något annat, på skrivbordet låg Johans kläder som John hade fått låna. Han gick långsamt fram till dem, han hade ju lovat att tvätta dem. Han tog upp t-shirten. Den luktade fortfarande som Johan. John tog med sig t-shirten till sin säng, la sig ner och började med att känna på tyget i mellan fingrarna. Det var så mjukt och lent. Det var en ganska använd t-shirt, märket på den var nästan helt bort nött. Han drog upp den mot sin näsa och drog in alla Johans dofter som satt fast på den.
    Vad höll han på med? Här ligger han i sin säng, och luktar på sin bästa kompis t-shirt! Tänk om morsan eller syrran kom in? Han slängde iväg t-shirten i ett hörn av sitt rum, vände sig om i sängen och stirrade in i väggen. Varför var han så förbannat kär i Johan?!

“Han är ju ganska söt. Kanske något att satsa på. Om jag bara visste hans namn…”
Hon slutade tvärt skriva. Det var ju ganska sjukt. Hon hade redan gått två hela dagar på den nya skolan och hon visste vad han hette. Men imorgon, då jävlar skulle hon få reda på det!
“Imorgon, då ska ja ta reda på vad han heter! Även om jag själv måste gå fram och fråga honom!” Skrev hon i sin dagbok och log för sig själv.