Nu har jag varit duktig!
Nästan iaf...
I Torsdag drog jag och Familjen ut på en liten utflyckt bort till det lite smått avlägsna Storuman. Och vad i hela friden kan man göra där kan man tänka sig. Det ska jag berätta för er:
Det är exakt vad det låter, ett myr hål där man ska spela lite våldsam fotboll! Man SKA bli smuttsig! hihi!
Som sagt for vi på torsdags eftermiddagen. Vi stannade efter vägen för bland annat fiske eller annan avkoppling som att läsa ut sin bok. Vi hittade dock en liten rolig skylt till en lite gammal båt...
passande eller?
Som alla vet som svärmar inre norrland av mygg, knott och annat äckligt som vill störa ens nattsömn.. så jag tog denna bild och kunde bara tänka på en ända mening..
Tyvärr var vi/Anton inte nog smarta, så alla mygg kom in ändå! Och med anningen blodförlust morgonen efteråt blev de mygg jakt! Jätte kul att börja med så där kl 8 på morgonen. . . . . (lägg märke till punkterna)
När vi kom fram till Storuman, så fick vi reda på att vi kanske inte skulle få vara med i träsk fotbollen! Eftersom vissa, jag nämner inga namn men jag menar min mamma, inte hade anmält oss.. Så vi fick anmäla oss som spelare och reservlag. Hela eftermiddagen satt vi på nålar, ivriga för att få spela! Man skulle ju FÅ bli smuttsig! (rövhatt)
När allt hop var ute, så ringde det faktiskt! De ville ha tre stycken tjejer in i ett lag! Gissa vilka tjejer det blev?
Som ni ser var jag kanske lite övertaggad.. men jag ska låta lite bilder tala om för er hur kul det var!
Och efteråt såg iaf jag ut så här:
Efteråt så kastade vi oss i vattnet som var ca 100 bort och njöt av sommar natten!
Dagen efteråt vaknade jag av min gryma far som nästan skrek ut:
- NATALIE! UPP! VI SKA SPELA MATCH OM 40 MINUTER!
Det hade vissat sig att ett lag hade hoppat av, och vi (Jag, Pappa, Anton, Emma, Sara, Kalle och Daggen) skulle få spela istället! Morgon sur och ont i kroppen sen gårdagen gick jag upp och försökte tagga till ännu en match.
Men när jag såg de smuttsiga fälten igen så smög sig ett leende upp för mina läppar. Det var bara att kasta sig in och köra ännu en gång! Jag ska också nämna att vi fick hjälp av några flickor som spelade tillsammans med oss! Amanda, Louis och Sara tror jag bestämt de hette. Trevliga tjejer!
Vi förlorade med 3-0 till de gröna människorna.. som för övrigt kom två:a i hela alltet! Inte illa de! Men vi hade kul i alla fall!
Några timmar senare efter att ha varit i bastun, badat lite och fått i sig lite mat så var det våran andra match som började. Då hade helt plötsligt en av tjejerna förvandlats till en kille som hete Linus, och han spelade för våran räkning istället. Han var riktigt duktig till och med!
Vi blev ju inte lika smuttsiga som första matchen, men den här var om möjligt, ännu roligare!
Se så glad vi är, trots vi förlorade igen...
tyckte den passade in ändå!
I Torsdag drog jag och Familjen ut på en liten utflyckt bort till det lite smått avlägsna Storuman. Och vad i hela friden kan man göra där kan man tänka sig. Det ska jag berätta för er:
Det är exakt vad det låter, ett myr hål där man ska spela lite våldsam fotboll! Man SKA bli smuttsig! hihi!
Som sagt for vi på torsdags eftermiddagen. Vi stannade efter vägen för bland annat fiske eller annan avkoppling som att läsa ut sin bok. Vi hittade dock en liten rolig skylt till en lite gammal båt...
passande eller?
Som alla vet som svärmar inre norrland av mygg, knott och annat äckligt som vill störa ens nattsömn.. så jag tog denna bild och kunde bara tänka på en ända mening..
"Låt den rätta komma in."
Tyvärr var vi/Anton inte nog smarta, så alla mygg kom in ändå! Och med anningen blodförlust morgonen efteråt blev de mygg jakt! Jätte kul att börja med så där kl 8 på morgonen. . . . . (lägg märke till punkterna)
När vi kom fram till Storuman, så fick vi reda på att vi kanske inte skulle få vara med i träsk fotbollen! Eftersom vissa, jag nämner inga namn men jag menar min mamma, inte hade anmält oss.. Så vi fick anmäla oss som spelare och reservlag. Hela eftermiddagen satt vi på nålar, ivriga för att få spela! Man skulle ju FÅ bli smuttsig! (rövhatt)
När allt hop var ute, så ringde det faktiskt! De ville ha tre stycken tjejer in i ett lag! Gissa vilka tjejer det blev?
Från vänster: Antons Emma, Er egna Bangen, och min kusin Sara.
Som ni ser var jag kanske lite övertaggad.. men jag ska låta lite bilder tala om för er hur kul det var!
Och efteråt såg iaf jag ut så här:
Stolt som ingen annan.
Efteråt så kastade vi oss i vattnet som var ca 100 bort och njöt av sommar natten!
Dagen efteråt vaknade jag av min gryma far som nästan skrek ut:
- NATALIE! UPP! VI SKA SPELA MATCH OM 40 MINUTER!
Det hade vissat sig att ett lag hade hoppat av, och vi (Jag, Pappa, Anton, Emma, Sara, Kalle och Daggen) skulle få spela istället! Morgon sur och ont i kroppen sen gårdagen gick jag upp och försökte tagga till ännu en match.
Men när jag såg de smuttsiga fälten igen så smög sig ett leende upp för mina läppar. Det var bara att kasta sig in och köra ännu en gång! Jag ska också nämna att vi fick hjälp av några flickor som spelade tillsammans med oss! Amanda, Louis och Sara tror jag bestämt de hette. Trevliga tjejer!
Vi förlorade med 3-0 till de gröna människorna.. som för övrigt kom två:a i hela alltet! Inte illa de! Men vi hade kul i alla fall!
Laget, med stort L
Några timmar senare efter att ha varit i bastun, badat lite och fått i sig lite mat så var det våran andra match som började. Då hade helt plötsligt en av tjejerna förvandlats till en kille som hete Linus, och han spelade för våran räkning istället. Han var riktigt duktig till och med!
Vi blev ju inte lika smuttsiga som första matchen, men den här var om möjligt, ännu roligare!
Se så glad vi är, trots vi förlorade igen...
Den tredje och sista matchen blev ganska kort för min del.. ungifär 5 minuter in i matchen så hände en liten olycka..
Jag och två andra killar sprang som galningar efter bollen som hade fastnat i leran en bit bort.. fast en av killarna ville ju så klart inte jag ifrån motståndar laget skulle få bollen först, så han puttade mig. Tyvärr rakt mot sen medspelares knä.. Och det var så illa att knät kom mot mitt nyckelben/hals. Så efter att mamma ställt sig och skrikit åt motspelarna, pappa fått mig bort ifrån planen och han med knät bett om ursäkt ca 100 grr så for jag och mamma till akuten. Väl där konstatera de/vi att nyckelbenet var brutet. Så nu går jag runt med en såndär sak runt halsen med vänsterarm i. Och jag ska vara ärlig, de gjorde SJUKT ont! Aldrig tror jag att jag har känt en sån smärta! Som för övrigt inte vill ge sig...... Men vad att göra? Det är bara att bita ihop, le och tänka posetiva tankar! Nu får jag ju iaf bli lite ompysslad! hihi! Fast de e ganska jobbigt att inte i början iaf, kunna klä, sätta sig upp eller ens duscha själv... Man känner sig ganska handikappad... blä!
Fast matchen fortsatte, även utan mig. Och då var ju Anton och Emma arga som satan själv! Och efter att motståndar laget hade skadat mig så brutalt, så vågade de ju inte taklas mer. Så Anton passade på att göra ett mål och Emma kastade lera på de killarna som skadade mig! Kanske för att Anton skrek åt henne:
- EMMA! KASTA LERA PÅ DEM! TAKLA DEM! osv.. That's my brother! *rövhatt!*
Jag måste faktiskt erkänna en sak till, jag tycker ganska synd om killen med knät. Han verkar vara en schysst kille (vi hade bytt meningar innan matchen) och han var så ångerfull. Pappa fick säga flera gånger till han att allt var en olycka. Stackars kille.
Fast nån jag inte alls tycker synd om och kommer bussa Matte på, är han som puttade mig. Till han säger ja: Ta de lugnt. Vi kommer tillbaka, och vi kommer att ha me oss killar som får dig att skaka! MWAHAHAHAHAHAH!
nu blev ja lite elak! hihi! Men jag jag menar det faktiskt, Jag ska FAN spela Nästa år igen! Nån som är på?!
Vad han gör vet ingen.
Jag och två andra killar sprang som galningar efter bollen som hade fastnat i leran en bit bort.. fast en av killarna ville ju så klart inte jag ifrån motståndar laget skulle få bollen först, så han puttade mig. Tyvärr rakt mot sen medspelares knä.. Och det var så illa att knät kom mot mitt nyckelben/hals. Så efter att mamma ställt sig och skrikit åt motspelarna, pappa fått mig bort ifrån planen och han med knät bett om ursäkt ca 100 grr så for jag och mamma till akuten. Väl där konstatera de/vi att nyckelbenet var brutet. Så nu går jag runt med en såndär sak runt halsen med vänsterarm i. Och jag ska vara ärlig, de gjorde SJUKT ont! Aldrig tror jag att jag har känt en sån smärta! Som för övrigt inte vill ge sig...... Men vad att göra? Det är bara att bita ihop, le och tänka posetiva tankar! Nu får jag ju iaf bli lite ompysslad! hihi! Fast de e ganska jobbigt att inte i början iaf, kunna klä, sätta sig upp eller ens duscha själv... Man känner sig ganska handikappad... blä!
Fast matchen fortsatte, även utan mig. Och då var ju Anton och Emma arga som satan själv! Och efter att motståndar laget hade skadat mig så brutalt, så vågade de ju inte taklas mer. Så Anton passade på att göra ett mål och Emma kastade lera på de killarna som skadade mig! Kanske för att Anton skrek åt henne:
- EMMA! KASTA LERA PÅ DEM! TAKLA DEM! osv.. That's my brother! *rövhatt!*
Jag måste faktiskt erkänna en sak till, jag tycker ganska synd om killen med knät. Han verkar vara en schysst kille (vi hade bytt meningar innan matchen) och han var så ångerfull. Pappa fick säga flera gånger till han att allt var en olycka. Stackars kille.
Fast nån jag inte alls tycker synd om och kommer bussa Matte på, är han som puttade mig. Till han säger ja: Ta de lugnt. Vi kommer tillbaka, och vi kommer att ha me oss killar som får dig att skaka! MWAHAHAHAHAHAH!
nu blev ja lite elak! hihi! Men jag jag menar det faktiskt, Jag ska FAN spela Nästa år igen! Nån som är på?!
Vad han gör vet ingen.
tyckte den passade in ändå!
TräskTrollet
Kommentarer
Trackback
