Disskutionen med mig själv.
Okej, nu kan vi börja med min lilla disskution (med mig själv) om att förälska sig i matriella saker.
Vi kan ju börja med lite fördelar och nackdelar tycker jag.
Fördelar:
- De kan inte såra dig mer än att de går sönder.
- De finns ALLTID där när du behöver dem.
- Du får döpa dem själv.
- De tänker bara på dig, och inte sitt eget bästa.
- Man kan få ta hand om dem väldigt ömt.
- Man kan vara otrogen utan att den blir ledsen, eller sur på dig.
Nackdelar:
- De kan inte kramas, (om det inte är gosidjur då)
- De har svårt för att prata.
- Man kan inte få barn med dem.
- Hur mycket man än tjattar på dem så blir de ingen förbättring.
- Ibland kan man tro att de inte uppsakattar än.
Jag har också läst några komentarer på förra inlägget om just detta, var av två sa att det va löjligt och att jag borde skaffa mig en kille -.-
och var av en som faktiskt tycker detsamma som jag, och har faktiskt behållt ett gamalt tangentbord för de stod henne när om hjärtat !
Folk kan tycka att det är väldigt konstigt, nästan desperat att man blir kär i matriella saker. Man kan se på tv hur folk lämnar att de har och flyttar ut i skogen och bor som en liten enstöring med bara ett fiskespö att leva med. Sen kan man även se de där kvinnorna (nu riktiar jag in mig på Sex and the City) som inte blir glad igen förens de har fått köpa ett par skor, och sen kommer hem till sitt hus fullt med saker. Pest eller kolira (?) säger jag. Inte skulle jag vilja vara någon av de där! Bli glad endast att få köpa skor eller bo i skogen under en grann.. Nej tack! Jag trivs i den sits jag sitter i nu. Omgiven av vänner och blir lite små kär i saker jag får eller köper själv. Visst visst, jag hade klarat mig säkert bara bra utan saker som: Nalle, Charlie och Jonas. . . (mest Jonas då kanske) Men vem behöver inte en nalle att hålla om på nätterna eller en helt underbar dator att sitta och skriva vid?!
Charlie, Nalle och Jonas.
Som samanfatting säger jag nog så här:
Kärlek till matriella saker är inte löjligt, så länge den inte överskrider en viss gräns. (den är inte nådd än för min del!)
Och Nej! Jag behöver ingen kille, jag har Nalle !
Vi kan ju börja med lite fördelar och nackdelar tycker jag.
Fördelar:
- De kan inte såra dig mer än att de går sönder.
- De finns ALLTID där när du behöver dem.
- Du får döpa dem själv.
- De tänker bara på dig, och inte sitt eget bästa.
- Man kan få ta hand om dem väldigt ömt.
- Man kan vara otrogen utan att den blir ledsen, eller sur på dig.
Nackdelar:
- De kan inte kramas, (om det inte är gosidjur då)
- De har svårt för att prata.
- Man kan inte få barn med dem.
- Hur mycket man än tjattar på dem så blir de ingen förbättring.
- Ibland kan man tro att de inte uppsakattar än.
Jag har också läst några komentarer på förra inlägget om just detta, var av två sa att det va löjligt och att jag borde skaffa mig en kille -.-
och var av en som faktiskt tycker detsamma som jag, och har faktiskt behållt ett gamalt tangentbord för de stod henne när om hjärtat !
Folk kan tycka att det är väldigt konstigt, nästan desperat att man blir kär i matriella saker. Man kan se på tv hur folk lämnar att de har och flyttar ut i skogen och bor som en liten enstöring med bara ett fiskespö att leva med. Sen kan man även se de där kvinnorna (nu riktiar jag in mig på Sex and the City) som inte blir glad igen förens de har fått köpa ett par skor, och sen kommer hem till sitt hus fullt med saker. Pest eller kolira (?) säger jag. Inte skulle jag vilja vara någon av de där! Bli glad endast att få köpa skor eller bo i skogen under en grann.. Nej tack! Jag trivs i den sits jag sitter i nu. Omgiven av vänner och blir lite små kär i saker jag får eller köper själv. Visst visst, jag hade klarat mig säkert bara bra utan saker som: Nalle, Charlie och Jonas. . . (mest Jonas då kanske) Men vem behöver inte en nalle att hålla om på nätterna eller en helt underbar dator att sitta och skriva vid?!
Charlie, Nalle och Jonas.
Som samanfatting säger jag nog så här:
Kärlek till matriella saker är inte löjligt, så länge den inte överskrider en viss gräns. (den är inte nådd än för min del!)
Och Nej! Jag behöver ingen kille, jag har Nalle !
end of discuss
Kommentarer
Postat av: Samielle
Sv: Men oj! Tack :o Filmen är skitbra, jag älskar den!
Postat av: Simon
"(den är inte nådd än för min del!)"
Keyword: "än" ;)
Men du argumenterar bra för din sak Natalie, jag tycker definitivt att det är okej, så länge det inte går över gränsen ;P
Postat av: amélie
bra argumentation. ^^
Trackback
