Måndag morgon
Det brukar vara ett ganska övergripande begrepp på den negativa sidan. Och jag skulle säga det att det stämmer.
I helgen har jag ju varit nere vid Örebro och jobbat my as of. Eller rättare sagt har jag suttit stilla i en hel helg. Först resan ner, flyg + bil resa i samanlagt 5 timmar, sen tre dagar med olika möten som man bara sitter ner och nästan somnar eller blir förbannad för att andra är korkade. Sen så samma resa hem. Så min ända har fått liggsår, så mkt har jag suttit! (och nu sitter jag igen! Ta mig här ifrån!)
Men de posetiva om helgen: Det var väldigt roligt! Man fick träffa de människorna man inte ser så ofta för de bor flera mil ifrån! Jag fick vara med och bestämma saker och ting! (oooooh!) Och jag fick tvinga ungdomar och folk över 40+ att leka mörkerkurra gömma! Det var spännande! Det är så förbaskat mörkt där nere i söder! Inge roligt för människor med fobier.
Men vad var det med denna hemska morgonen då?
Jo, Den har bara en bitter ond faktor som förstörde hela morgonen var den förbaskade, och älskade Margit Sandemo och hennes böcker. Så här gick det till:
Jag vaknade kl 8, efter som min lektion började 9:45. Så jag skulle ha bra med tid på mig att göra mig redo för skolan. Men då kom den enormt dumma tanken: Jag hinner säkert läsa ett kapitel ur min bok! Tyvärr så har jag inte nog mkt självdiciplin att jag kan lägga ifrån mig en bra bok mitt i spänningen.. Så jag försvann spårlöst ner i boken och hittade inte mig själv för ens när jag hade läst ut den. Då var klockan 9:00. Det tar 15 minuter för mig att cykla upp till min skolan så jag räknade ut med enkel matte att jag hade en halvtimme på mig att göra ALLT jag gör på morgonen.
Dvs: Klä mig, fixa till mitt trollhår som annars brukar ta en kvart att göra platt, äta frukost, borsta tänderna, hitta alla skolgrejer osv osv osv.
Så stressen började och jag kom till skolan klockan 09:45:30. 30 seckunder sen, men ändå nog i tid.
Lättad!
Efter att jag hade fått tillbaka andan så satte jag mig och skrev det här... Det var min morgon, kul va?
I helgen har jag ju varit nere vid Örebro och jobbat my as of. Eller rättare sagt har jag suttit stilla i en hel helg. Först resan ner, flyg + bil resa i samanlagt 5 timmar, sen tre dagar med olika möten som man bara sitter ner och nästan somnar eller blir förbannad för att andra är korkade. Sen så samma resa hem. Så min ända har fått liggsår, så mkt har jag suttit! (och nu sitter jag igen! Ta mig här ifrån!)
Men de posetiva om helgen: Det var väldigt roligt! Man fick träffa de människorna man inte ser så ofta för de bor flera mil ifrån! Jag fick vara med och bestämma saker och ting! (oooooh!) Och jag fick tvinga ungdomar och folk över 40+ att leka mörkerkurra gömma! Det var spännande! Det är så förbaskat mörkt där nere i söder! Inge roligt för människor med fobier.
Men vad var det med denna hemska morgonen då?
Jo, Den har bara en bitter ond faktor som förstörde hela morgonen var den förbaskade, och älskade Margit Sandemo och hennes böcker. Så här gick det till:
Jag vaknade kl 8, efter som min lektion började 9:45. Så jag skulle ha bra med tid på mig att göra mig redo för skolan. Men då kom den enormt dumma tanken: Jag hinner säkert läsa ett kapitel ur min bok! Tyvärr så har jag inte nog mkt självdiciplin att jag kan lägga ifrån mig en bra bok mitt i spänningen.. Så jag försvann spårlöst ner i boken och hittade inte mig själv för ens när jag hade läst ut den. Då var klockan 9:00. Det tar 15 minuter för mig att cykla upp till min skolan så jag räknade ut med enkel matte att jag hade en halvtimme på mig att göra ALLT jag gör på morgonen.
Dvs: Klä mig, fixa till mitt trollhår som annars brukar ta en kvart att göra platt, äta frukost, borsta tänderna, hitta alla skolgrejer osv osv osv.
Så stressen började och jag kom till skolan klockan 09:45:30. 30 seckunder sen, men ändå nog i tid.
Lättad!
Efter att jag hade fått tillbaka andan så satte jag mig och skrev det här... Det var min morgon, kul va?
boklusen
Kommentarer
Trackback
