Bangen

Sååå.. vad tycker ni? :)

Okej, i torsdags såg Jag, Chrille, Frida, Johannes, Madde och Mattias den UNDERBARA filmen på smygpremiären! Hur coolt som heslt!

Man kunde verkligen märka på mig och Madde att vi gillade filmen..
små fnittrade hela tiden.
komentarer som: Å guuuud vad söt han är! Ååååå får man verkligen göra så?! osv osv..

Filmen är ju egentligen en bok... så Egentligen borde filmen suga rumpa! Men de gjorde den inte :] Den var så bra! (vilket jag har sagt ganska många grr nu......) Fast min favvo karaktär var bara med i ca 4 scener så rös jag till varje gång han dök upp :]

Jag rekomenderar att Alla ser den! (eftersom ingen av dem jag var med tyckte den var dålig.. och om man kolla på puplikens realtion så...)

John gick fram och tillbaka i rummet. Han visste inte hur länge hade gått så, men tiden var hans sista bekymmer just nu. Han var inte säker på om han ville spy eller var hungrig. Magen snurrade varv på honom och han nöp tag i sin tröja som ett desperat försök att få den stilla. Han kall svettades och kände sig yr. Andningen var ojämn ibland var han inte säker på om han andades alls.
"Tänk om han får reda på det. Vad ska jag göra då? Ska jag ljuga eller säga sanningen? Förneka allt? Han älskar verkligen henne.."
    Det högg till i honom. "Han älskar verkligen henne.." Han kände hur magens oro kröp upp till ögonen och tårar började trycka på. Han kände att han ville slå på något, ha sönder något eller bara skrika tills rösten svek honom.
- Varför måste han bestämt älska just henne? Varför kan han inte ta någon annan? Varför kan han inte bara älska någon som han inte blir ledsen av? Någon som gör honom lycklig? Varför. . .
- Vem pratar du om? Och varför ska hela världen höra det? hörde han en lätt road röst säga bakom honom.
    Han vände sig om och tappade andan. Han hade inte märkt att Johan hade kommit in i rummet.
- Ingen speciell. sa hans snabbt och såg bort. Hur kom du in?
- Alicia öppnade. sa Johan och gick in i rummet. Är du säker på att de är något speciell?
- Varför tror du de? snäste John.
    Johan ryckte på axlarna och tycks inte bry sig så mycket om Johns fräsning.  
- Om de inte är något så kan du väl förklara varför du sölar ner golvet?
- Vad menar du med de?
    Johan nickade ner mot golvet och såg små blodfläckar vilades på det ljusa parkettgolvet.
- Hur. . .
    John hann inte avsluta sin mening innan Johan stod bredvid honom och tog tag i hans hand.
- Du borde verkligen sluta bita på naglarna. sa han med lugn, men allvarlig röst.
    Han tittade på sin hand, Johan hade haft rätt. Långfingret, ringfingret och tummen på den högra handen hade naglarna nästan försvunnit helt och blod hade droppat från de såriga fingertopparna. Han tittade på sin andra hand och såg med förvåning på den. Alla fingrar, inklusive lillfingret var naglarna bort gnagande och blod hade stelnat som små bäckar på handen.
- Om jag inte hade kommit, så hade väl du börjat äta på tånaglarna också. sa Johan skämtsamt och log. Berätta nu vem du pratade om.
- Det är inget, jag lovar. sa John med ögonen fästa på fingertopparna.
    Johan suckade högt och gick för att sätta sig på sängen.
- Om du inte vill berätta ska jag inte tvinga dig heller. Men du måste sluta upp med att bita på naglarna, du vet väl att bita på en nagel är lika ohygieniskt som..
- "Lika ohygieniskt som att slicka en toalett." citerade John och satte sig på golvet mitt emot Johan. Jo, jag vet. Du säger de ganska ofta vet du.
- Å ändå fortsätter du. suckade Johan, fast med ett leende den här gången.
- Du låter nästan som min mamma nu vet du. muttrade John.
- Må hända, men ibland måste man ta hand om dig lite grann förstår du.
- Ska du säga?! Vem var det som senast idag, höll på att bli överkörd av en bil när han inte tittade åt båda hållen?
- Jag var trött! Det är inte mitt fel att jag drömmer sjuka drömmar som håller mig vaken.
    Han log mot Johan.
"Hur kan man vara så dum, oskyldig och söt som han är?" tänkte John.
- Så, vad har du gjort idag då? frågade han.
- Inte så mycket, varit så jävla trött att jag trodde jag skulle dö! Men jag lyckades somna en liten stund på soffan innan mamma jagade upp mig. Sen har jag väl spelat tv-spel.
- Okej, men har inte du en massa läxor du ska göra?
- Läxor och läxor, inget man inte kan skjuta upp till i morgon. Jag är för trött för att göra någon jävla matte.
- Om jag ska sluta bita på naglarna, måste du sluta skjuta upp saker. sa John med ett leende.
    Johan tittade på honom en stund, muttrade och log.
- Vi får väl se. sa han tillslut.
    John såg i Johans mörka ögon en stund, han lät sig förras bort en liten stund i dem. Men bara en liten mikro sekund innan han styrde bort ögonen igen.
- Så du vill inte berätta vad du skrek om, va? sa Johan så plötsligt att de fick John att haja till.
- Det var inget speciellt sa jag.
- Slipp då.
    Han kunde höra Johans suck och såg i ögon vrån hur han la sig ner i hans säng.
- Men hur gick de på stan föresten? Hittade det du spelet? frågade han istället.
- Nej det hade inte kommit ut än. De sa att det skulle komma ut nästa vecka.
- Va? sa Johan och satte sig upp spikrakt upp och tittade på honom. Vad är det för skit?! Det skulle ju egentligen kommit förra veckan! Det är vad de sa på Internet i alla fall!
- Jag vet! Det suger. sa John bittert.  
- Men att det gör! Jag var ju as taggad på att spela.
    Johan lutade sig tillbaka ner i sängen igen med en djupare suck än den första gången. John skakade på huvudet och sa:
- Det var bara därför du kom hit va?
- Klart jag gjorde. Mina spel är inte häften så roliga som dina vet du. muttrade han.
- Vad uppskattad jag känner mig. sa John ironiskt.
    Johan tittade på honom, han satt fortfarande på golvet med händerna framför sig.  "Vad är det med honom? Han har aldrig betet sig så här." tänkte han oroligt.
    Han satte sig upp i sängen och tittade runt i Johns rum. Sängen, som kanske tog 60 % av all yta var det mest självklara valet att sitta på. Annars var det väl snurrstolen han hade bredvid skrivbordet, fast den var inte ens hälften så bekväm. Tv bordet tog också ganska stor plats och om man sen räknade med alla sladdar, konsoler och kontroller som låg utsprida vid den så tog det ännu större plats! Garderoben måste vara den mest obefintliga i världen. En liten ljusbrun byrå med 3 stycken lådor. Sen hade John inget mer i sitt rum. Förutom alla hyllor med spel, böcker och annat skit.
- Men vill du spela nått annat? Kanske Resident Evil?
    Johan tittade på John igen och mötte hans ljusa ögon.
- Visst, vilket av dem?

Okej, häromdagen (igår) så gjode vi en massa roliga tester om vad vi skulle bli när vi blev stora. Aja, trotts alla tvivel och så vidare så gjorde jag ett ganska roligt test. Med frågor som:Vilken Disney figur vill du helst vara?

Vad skulle du ge din vän i födelsedags present?

Vad ser du? (en blid på en bil)

Det får ju en att undra Vad fan är de här för test?! Sen när jag äntligen var klar så berättade datorn att jag skulle bli....                                                                                                                                            

Mållös läste jag igenom vad det innebar:
"Du har personligheten, är självsäker och jobbar bäst under press. Du är utåtriktade och envis, vilket i kombination innebär att du har lätt att komma överens med människor trotts att du vägrar kompromissa. Du har många kreaktiva talanger, och följer hellre ditt hjärta än ditt logiska sinne. DU TYCKER OM ATT VARA NAKEN."


. . . . ingen kommentar på de sista.

Vi fortsätter!

Som tur var så såg jag oxå en liten liten grej längst ner som såg lovande ut:

"Om du har handexem så skulle Journalist passa dig bättre"

Vet ni föresten att jag har handexem? (förbluffande va?)

jag gick raskt in på Journalist flicken och läste vad det stod där om lilla mig.

"Du är amitiös, tycker om att bestämma och blir tokig om du inte har fullständig kontroll över situationen. Tyvärr är du knappast den mest pålitliga varelsen på den här planeten. HELST HADE DU VELAT VARA GUD. Eftersom den tjänsten reda blivit tillsatt får du nöja dig med ett arbetsliv som journalist. Då fått du se och återge allt som händer här i världen, och kanske ändra historien lite här och där."


Den där gud grejen håller jag faktiskt (läskigt nog) med om.. De skulle vara kul att kontrollera människors öde.. Ge dem lite natrukatastroffer , göra dem olyckligt kära, ge dem lite smärta.. *skrattar elakt*


Iallafall de jag ville säga med det här inlägget var.......
Det var en fett värd skoldag xP

Btw!!! om DU vill göra detta egendomliga test: bara tryck på denna länk: http://jobbafrisk.se/yrkestestet.php så kommer du till den :P

jag kommer bli sjuk av den här bok - serien : 

JAG MÅSTE SE!

KOSTA VAD KOSTA VILL!

http://www.sf.se/filmer/film?filmid=77079780



AAAAGHHHH!!!

filmen kommer den 20 nov till umeå. vem hänger på?!